Hattar
LISA HAR verkligen lindat Christer, sin bonuspappa, runt sitt lillfinger. Han skämmer bort henne som hon aldrig har blivit bortskämd i hela sitt liv.
Hon tigger aldrig om något, inte direkt i alla fall. För hon vet att om hon tigger blir det inget. Hon har lärt sig andra sätt.
När de två är på stan kan hon gå fram till en tröja och säga att den är fin, har hon tur blir den hennes. Hon vet också att det rätt så ofta kan bli en glass eller en korv när han är med.
En gång när jag och Lisa var på stan pekade hon på den lilla tebutiken i smedjan och sa att där fanns det många goda teer. "JA det gör det"! svarade jag och gick vidare. Jag visste att hon gärna ville köpa te, men jag tänkte att det kunde vänta till i höst. När hon provade samma taktik med Christer, kom hon hem med en påse te =)
Vi har lärt Emma och Lisa att använda osynliga hattar som håller dem - här och nu- En gång när Christer skjutsat Lisa till skolan sa han att han skulle åka och fika när han lämnat henne.
- Det går inte för Knut ( bilen heter så) har flera hattar på sig, sa Lisa.
När vi hämtade henne hade Christer bestämt sig för att köpa hamburgare till middag, men det sa vi aldrig till Lisa. Hon visste att han kunde hitta på små överraskningar ibland och sa att man aldrig visste var Knut skulle åka. "Ja men", sa Christer. "Knut har ju flera hattar på sig, han kan bara åka raka vägen hem". Då sa Lisa att de nu minsann var borta. Hon hade tagit bort varenda en. Hon hade ju rätt såklart, hon fick sin hamburgare.
efter det säger hon alltid att Knut har hattar varje gång hon inte är med i bilen, men så fort hon är med är alla hattar borta och då vet man aldrig vart han åker.
I förrgår skulle jag och flickorna åka upp till min syster. En resa på 16 mil enkel väg. JAg ville klara av den resan i en etapp så jag sa till Lisa redan innan att när JAG kör Knut har han alltid hattar på sig.
Dagen innan vi reste pratade Lisa med Christer. Hon sa att när han körde Knut var hattarna borta och med en tung suck och neddragna mungipor fortsatte hon " Men när MAMMA kör är hattarna på"!
På hemvägen var jag så trött att jag inte orkade med tanken på att laga mat när vi kom hem, så jag gjorde en avstickare till frasses utanför Piteå. På väg till baka till bilen frågade jag Lisa hur det kunnat hända. Det var ju jag som körde, hattarna var på och ändå hade vi hamnat där.....
Kunde det vara så att jag lurat henne?
På det hade hon inget svar. Men i ärlighetens namn såg hon rätt nöjd ut.
Kramis / Eva
Hon tigger aldrig om något, inte direkt i alla fall. För hon vet att om hon tigger blir det inget. Hon har lärt sig andra sätt.
När de två är på stan kan hon gå fram till en tröja och säga att den är fin, har hon tur blir den hennes. Hon vet också att det rätt så ofta kan bli en glass eller en korv när han är med.
En gång när jag och Lisa var på stan pekade hon på den lilla tebutiken i smedjan och sa att där fanns det många goda teer. "JA det gör det"! svarade jag och gick vidare. Jag visste att hon gärna ville köpa te, men jag tänkte att det kunde vänta till i höst. När hon provade samma taktik med Christer, kom hon hem med en påse te =)
Vi har lärt Emma och Lisa att använda osynliga hattar som håller dem - här och nu- En gång när Christer skjutsat Lisa till skolan sa han att han skulle åka och fika när han lämnat henne.
- Det går inte för Knut ( bilen heter så) har flera hattar på sig, sa Lisa.
När vi hämtade henne hade Christer bestämt sig för att köpa hamburgare till middag, men det sa vi aldrig till Lisa. Hon visste att han kunde hitta på små överraskningar ibland och sa att man aldrig visste var Knut skulle åka. "Ja men", sa Christer. "Knut har ju flera hattar på sig, han kan bara åka raka vägen hem". Då sa Lisa att de nu minsann var borta. Hon hade tagit bort varenda en. Hon hade ju rätt såklart, hon fick sin hamburgare.
efter det säger hon alltid att Knut har hattar varje gång hon inte är med i bilen, men så fort hon är med är alla hattar borta och då vet man aldrig vart han åker.
I förrgår skulle jag och flickorna åka upp till min syster. En resa på 16 mil enkel väg. JAg ville klara av den resan i en etapp så jag sa till Lisa redan innan att när JAG kör Knut har han alltid hattar på sig.
Dagen innan vi reste pratade Lisa med Christer. Hon sa att när han körde Knut var hattarna borta och med en tung suck och neddragna mungipor fortsatte hon " Men när MAMMA kör är hattarna på"!
På hemvägen var jag så trött att jag inte orkade med tanken på att laga mat när vi kom hem, så jag gjorde en avstickare till frasses utanför Piteå. På väg till baka till bilen frågade jag Lisa hur det kunnat hända. Det var ju jag som körde, hattarna var på och ändå hade vi hamnat där.....
Kunde det vara så att jag lurat henne?
På det hade hon inget svar. Men i ärlighetens namn såg hon rätt nöjd ut.
Kramis / Eva
Kommentarer
Trackback
