NY BÖRJAN
Nu står vi inför en ny tid. Därför har jag rensat ut allt det gamla från min blogg och börjar på ett nytt kapitel.
Min början får bli Lisas examen. Hon har hunnit ta studenten. För fyra år sedan flyttade vi hit till Luleå. Mina flickor ville inte alls flytta hit, men så här i efterhand kan jag lugnt säga att det var det bästa som kunnat hända. De har fått vara med om så mycket och har både fått nya vänner och nya erfarenheter.Lisa har mycket svårt för förändringar, i alla fall själva tanken på förändring. Jag vet inte hur många gånger jag, med mild hand, fått knuffa henne över osynliga trösklar. När hon väl kommit över dem, är hon redan inne i det nya. Då är det som om hon alltid befunnit sig där.
Det märktes tydligt att hennes oro in för studenten stegrades ju närmare i tiden hon kom. Hennes pappa som hon inte sett mycket av de senaste åren hade lovat att komma, liksom hennes äldre syskon. Detta gjorde henne inte lugnare precis, snarare tvärtom. Lisa blev trött och splittrad. Vi hade kommit överens med hennes nya arbete att hon skulle börja där genast efter skolavslutningen och det kändes bra, för då skulle tröskeln bli en aning lägre. Hon skulle inte hinna oroa sig.
Vi förberedde oss inför studenten. Bestämde vad vi skulle äta, ordnade studentmössa och allt. Den ville hon inte ens prova, hon bara grimaserade så fort hon såg den. Några dagar före den stora dagen, precis innan sista veckan i skolan, hittade Christer en sista-minuten-resa med allinklusive, till Turkiet. Jag funderade länge, säkert trettio sekunder innan jag besämde mig för att vi skule åka. Vi bokade resan en torsdag och åkte söndag samma vecka!
Personalen på skolan blev besvikna, Lisas syskon blev besvikna, kanske även hennes pappa.... MEN Lisa blev överlycklig! Jag har aldrig hört någon tjuta så högt...flickorna tjöt i kör...trodde mina trummhinnor skulle spricka!
Vi njöt av lugnet och av att bara vara. Det var vilsamt med allinklusive, jag behövde aldrig fundera på mat. Men på examensdagens morgon var Lisa mycket dämpad. Det blev inte ett dugg bättre av att vi grattade henne till studenten. Hon blev så mentalt illamående att hon spydde två gånger! Inte förrän på eftermiddagen slappnade hon av. Då var det som om allt lugnat ner sig, hon accepterade att hon nu verkligen gått klart gymnasiet. Hon hade klivit över ännu en tröskel.
Jag insåg då först vidden av hennes studentångest och tänkte att det verkligen var tur att vi var där vi var.
När vi varit hemma ett par dagar gick hon och hämtade sin studentmössa. Så tog hon på sig den med ett leende och at att "NU kunde hon ta på sig den"!
Nu har hon jobbat två veckor på sin dagliga verksamhet och skolan känns redan avlägsen.
I ljus och kärlek / Eva
