Tillit
Hur lång tid tar det att bygga upp tillit?
Vi har levt med C i drygt fyra år. Han svamlar oerhört mycket, på ett possitivt sätt. Till en början tyckte mina flickor att det var svårt att veta när han talade sanning och när det han sa bara var svammel. De fick se på mig, och se om jag nickade eller skakade på huvudet. Jag hade under hela deras uppväåxt försökt lära dem att tala sant och nu fans det en i familjen som "ljög". Efter en tid började han hålla fingrarna, armarna eller benen i kors, så de kunde se på honom när det han sa var svammel. De började kalla honom "Krysset". Numera utgår de från att det han säger inte är sant och det händer att jag måste säga "Just DEN HÄR GÅNGEN är det faktist sant det han säger":
Han har en tanke med det han gör. Vill få dem att inse att man inte kan ta allt bokstavligt, inte kan tro på allt som sägs.
Nu för tiden är det jag som står för sanningen ( även om jag luras ibland - fast då säger jag det strax efteråt)
Emma är klok - hon genomskådar honom snabbt. Lisa vet på ett plan att han svammlar, ändå kan hon inte lita på honom.
Ofta när han köpt något gott och det blir över efter att vi ätit, tänker han att Lisa ska få det dagen efter. Då brukar han varje gång högt och övertydligt säga att han skriver med osynlig text på det han lägger undan att det är hans och att Lisa inte får röra det, för han ska äta upp det nästa dag.
Då brukar Lisa skratta, blinka mot mig och viska att,"det kan han glömma för HON ska äta upp det. Hon vet att det är bara bus.
ÄNDÅ kan hon inte lita på honom.
Igår la han undan jordgubbar och sa som vanligt att han skulle äta upp dem idag ( han har ALDRIG tagit något han lagt undan till henne)
I morse vaknade hon som vanligt före oss...hon kunde inte sova när hon visste att vi skulle äta frukost...för hon litade inte på att C skulle hålla sig från jordgubbarna. Före sex var hon vaken, för att inte gå miste om dem.
När hon väl fått sina jordgubbar var hon så trött att hon var yr och blek, så jag skickade isäng henne igen.
När ska hon lära sig att lita på C, även känslomässigt??
kramis
Vi har levt med C i drygt fyra år. Han svamlar oerhört mycket, på ett possitivt sätt. Till en början tyckte mina flickor att det var svårt att veta när han talade sanning och när det han sa bara var svammel. De fick se på mig, och se om jag nickade eller skakade på huvudet. Jag hade under hela deras uppväåxt försökt lära dem att tala sant och nu fans det en i familjen som "ljög". Efter en tid började han hålla fingrarna, armarna eller benen i kors, så de kunde se på honom när det han sa var svammel. De började kalla honom "Krysset". Numera utgår de från att det han säger inte är sant och det händer att jag måste säga "Just DEN HÄR GÅNGEN är det faktist sant det han säger":
Han har en tanke med det han gör. Vill få dem att inse att man inte kan ta allt bokstavligt, inte kan tro på allt som sägs.
Nu för tiden är det jag som står för sanningen ( även om jag luras ibland - fast då säger jag det strax efteråt)
Emma är klok - hon genomskådar honom snabbt. Lisa vet på ett plan att han svammlar, ändå kan hon inte lita på honom.
Ofta när han köpt något gott och det blir över efter att vi ätit, tänker han att Lisa ska få det dagen efter. Då brukar han varje gång högt och övertydligt säga att han skriver med osynlig text på det han lägger undan att det är hans och att Lisa inte får röra det, för han ska äta upp det nästa dag.
Då brukar Lisa skratta, blinka mot mig och viska att,"det kan han glömma för HON ska äta upp det. Hon vet att det är bara bus.
ÄNDÅ kan hon inte lita på honom.
Igår la han undan jordgubbar och sa som vanligt att han skulle äta upp dem idag ( han har ALDRIG tagit något han lagt undan till henne)
I morse vaknade hon som vanligt före oss...hon kunde inte sova när hon visste att vi skulle äta frukost...för hon litade inte på att C skulle hålla sig från jordgubbarna. Före sex var hon vaken, för att inte gå miste om dem.
När hon väl fått sina jordgubbar var hon så trött att hon var yr och blek, så jag skickade isäng henne igen.
När ska hon lära sig att lita på C, även känslomässigt??
kramis
Kommentarer
Trackback
